Föreställ dig ett liv där du lever

Föreställ dig en vanlig vecka som mest består av tidig morgon, kasta i dig frukost, skjutsa barnen, stressa iväg till jobbet där du spenderar större delen av dagen – trots att du kanske inte tycket jobbet är speciellt kul, skynda hem, utföra några ärenden på vägen, hämta barnen, iväg till gymmet, skynda hem, laga mat eller är det en sån där dag då du inte inte har orkar och istället köper med dig mat hem eller kanske värmer rester. Efter middag landa vid datorn och jobba lite extra för att klättra på karriärstegen, titta på någon netflix-serie under tiden, scrolla igenom flödet på sociala medier för hundrade gången. Kanske shoppar något på e-handel. Däremellan får du inte glömma att underhålla relationer och leva upp till alla krav och förväntningar som du omges med, avslutningsvis försöka få några timmar sömn kanske med en orolig känsla i kroppen. För att sedan repetera detta fem dagar innan helgen kommer och räddar dig, eller? Kanske använder du helgen till att ta igen förlorad tid och fyller den med så många måsten, ärenden och aktiviteter som möjligt. Sådant som inte du inte hann med i veckan. Det gäller att vara produktiv för det mår man bra av, eller?

Dagarna tenderar att avverkas i ett högt tempo utan att vi direkt reflekterar över vad vi håller på med. Denna livsstil är så normaliserad av vi nog inte tänker på det. Veckan blir mest en transportsträcka till helgen då vi lever upp och njuter av livets goda i några timmar innan söndagsångesten smyger sig på och påminner oss om ännu en vecka i vårt liv.

När det är tungt så drömmer vi oss bort till någon exotisk plats och påminner oss om att semestern snart är här. Fyra veckor vila och då skall vi verkligen njuta av livet. Ni vet vad semester betyder va? Avtalad ledighet, du måste få din ledighet godkänd.

Vi lever från semester till semester, från helg till helg, från lön till lön. Vi sliter för att finansiera en livsstil som ofta lämnar väldigt lite tid över till att leva. En livsstil som ofta tar sig utryck i missnöje kring ekonomi och bristen av tid.

För att rättfärdiga vår intensiva livsstil och motivera vår avsaknad av tid belönar vi oss, eller ”unnar oss” genom konsumtion. Det kan vara uppgradering av vår levnadsstandard så som finare hus, finare bil, mer saker, finare kläder, mer restaurangbesök, dyrare semesterresor, ja det mesta i form av yttre belöningar.

Vi måste ju bevisa för oss själva att alla timmar och slit på jobbet är mödan värd därmed blir semester och lyxkonsumtion extra viktig på den lediga tid du har kvar. Vilket i sin tur ofta leder til prestationsstress under ledig tid.

Dopaminet från dessa belöningar tycks bedöva vårt samvete och vår logik. Dock på ett villkor, att vi fortsätter att belöna oss. Detta destruktiva beteende är tyvärr normen för att hur man idag mäter framgång. Man ska ha mycket att göra, många bollar i luften och man ska spendera pengarna på alla fina och bra saker som marknaden erbjuder. Men vi vet ju alla att ägodelar inte är likställt med lycka.

Är tanken att vi skall fortsätta leva så här 40 timmar i veckan, 40 veckor om året i 40 år tills vi blir pensionärer runt 70-75 år?

Föreställ dig nu ett liv utan stress, färre måsten, färre krav, färre förväntningar, färre saker, mindre oro, mindre distraktion, mindre skulder.

Ett liv med god hälsa, mer tid, mer glädje, mer kreativitet, mer nyfikenhet, bättre relationer och bättre ekonomi.

Ett liv där du äger din tid och lägger din energi på det som verkligen betyder något. Samtidigt som du gör dig av med allt som distraherar dig och står i vägen för det som betyder allra mest.

Ett liv där du är mer medveten av effekten av dina beslut och där dina beslut ligger i linje med dina värderingar.

Ett liv i ekonomisk frihet där du är mindre beroende av andra och dina beslut baseras inte på pengar. Ett liv där du inte behöver belöna dig själv genom konsumtion för att må bra. Utan ett liv där den primära valutan är tid och inte kronor, där tid med din familj är mer värt än en pool eller en finare bil.

Ett liv där du har tillräckligt med mod och trygghet till att gå utanför ditt ego och betrakta världen ur ett större perspektiv. Att fundera på hur du kan bidra till ett bättre värld, framför allt hur du kan ta ansvar för ditt utnyttjande av jordens resurser.

Vilken av dessa två livsstilar föredrar du? För mig är det senaste alternativet definitionen av framgång. Ett liv där du lever. Hur skulle ditt liv kunna bli bättre med mindre?

Om du är nyfiken på hur en minimalistiskt livsstil kan förbättra ditt liv, kan jag rekommendera boken Every thing that remains av Josua Fields Millburn & Ryan Nicodemus